Seminariet med de fyra föredragen skall upprepas på Islands Nationalmuseum lördag 5 april och i Kakalaskáli i Skagafjörður söndag 6 april 2025.

Läs mer.

Göteborg 12 oktober 2024

Sammanfattningar

Olof Sundqvist, Gudars skymning: Den fornnordiska religionens upplösning och död

Under slutet av vikingatiden, dvs. mellan 900 och 1100, skedde ett religionsskifte i Norden där den förkristna religionen ersattes med kristendom. Kungar och stormän framförde detta mer eller mindre som ett officiellt beslut vid tingsplatser, genom olika dekret och senare med stöd av lagar. Egentligen omfattade detta skifte en lång och komplicerad process, som inkluderade många anpassningar, justeringar och förändringar.

Upplösningen av den gamla religionen skedde vid olika tidpunkter på olika platser. När detta religionsskifte beskrivs i forskningslitteraturen används ofta begreppet ”Christianization”, dvs ett uttryck som betonar den segrande partens framgångar. I de flesta av dessa studier läggs ofta också ett fokus på resultatet av skiftet, dvs beskrivningar av den medeltida kristendomen och det nya kristna samhället, medan processer i den försvinnande religionen i allmänhet får mindre uppmärksamhet.

Syftet med föreliggande föredrag är att skildra/fokusera den fornnordiska religionen under övergången och beskriva de processer som fanns bakom dess upplösning och försvinnande från det offentliga livet. I föredraget diskuteras frågorna hur och varför den försvann, där ett särskilt fokus ligger på de inhemska kungarnas och hövdingarnas roll i avvecklingen av den gamla kulten i Norge och på Island.

Guðný Zoëga, Kyrka och samhälle på 1000-talet på norra Island

Föreläsningen handlade om bosättningsutveckling och de första kristna kyrkogårdarna i Skagafjörður, norra Island. Under de senaste tjugo åren har arkeologisk forskning avslöjat att nybyggandet som inleddes i Skagafjörður under andra hälften av 800-talet växte snabbt fram till år 1000, men efter det förblev antalet gårdar mer eller mindre detsamma. År 1000 legaliserades kristendomen på Alltinget. Vid de flesta medelstora och större gårdar anlades kristna kyrkogårdar i början av 1000-talet och de var i bruk under hela århundradet. Det är tydligt att tillkomsten av dem och begravningarna följde fasta regler. Kyrkogårdarna var vanligtvis runda,ca 17m i diameter och i mitten låg en liten stavkyrka, ibland med torvväggar. De flesta gravarna låg norr, öster och söder om kyrkan. Folk från gården vilade där, placerade efter kön, kvinnor norr om kyrkan och män söder om. Barn begravdes ofta nära kyrkan. Gårdarna verkar ha haft en viss autonomi med egen kyrka och kyrkogård där gårdens folk gravsattes. De flesta av kyrkogårdarna togs bort omkring 1100 då kyrkans första lag om tionde stiftats. Begravningar flyttade därefter till sockenkyrkogårdar och sockenkyrkor tog över från gårdskyrkor.

Kompletta utgrävningar av tre tidiga av 1000-talets kyrkogårdar har gett oss insikt i demografin och den sociala strukturen i Skagafjörður. De funna skeletten erbjuder en unik möjlighet att studera 1000-talets hushåll och samhälle. Spädbarnsdödligheten var hög, men de som överlevde de första två åren kunde räkna med att nå 40 års ålder. Vissa individer blev dock betydligt äldre än så. Även om gravsederna var standardiserade, kom det fram olika tecken på samma klassindelning inom hushållen som den som beskrivs norsk kristenrätt från medeltiden. De som stod högre på samhällsstegen skulle ligga närmare kyrkan, medan de lägre placerades vid kyrkogårdsmuren. Forskningen tyder på att det på 1000-talet fanns ett välstånd i det skagfirska samhället. Det finns få tecken på större olyckor, men skeletten tyder på att livet inte alltid har varit en bädd av rosor. När kyrkan som institution vid 1200-talets början etablerade sig skedde förändringar i samhället. Sockenkyrkor placerades på större gårdar och de många små gårdskyrkogårdarna upphörde.

Lilja Árnadóttir, Isländska broderade kyrkliga textilier från medeltid och senare

Det finns femton gamla, isländska broderade textiler i en teknik som kallas dubbel läggsom. De äldsta är från omkring sekelskiftet 1400 och de yngsta från 1600-talet. Alla utom en är kyrkliga, de flesta antependier. De behandlas i en bok av Elsa E. Guðjónsson (1924 – 2010) Með verkum handanna Íslenskur refilsaumur fyrri alda. Engelsk titel: Creative hands. Boken är utgiven av Islands Nationalmuseum.

Jämte illuminationer i handskrifter är dessa textilier de äldsta isländska konstverk som bevarats och därför av stor betydelse. Broderierna hör hemma i ett internationellt kyrkligt sammanhang och visar att Island inte var så isolerat som omvärlden kanske trott.
I grannländerna har få broderier i dubbel läggsöm bevarats. Den mest kända textilen av denna typ är Bayeux tapeten i Normandie. Den skildrar normannernas erövring av England och dateras till senare delen av 1000-talet.

Broderitekniken dubbel läggsöm har den egenskaper att utnyttja garnet på bästa sätt då det ligger på översidan av underlaget. Tyget är i de flesta fallen linne ,men även ylle förekommer. Tillverkningen av textilierna kräver stora kunskaper, både för att producera materialet och bearbeta ullen, för inte att tala om själva broderiet. Det tog lång tid att sy ett antependium. Resultatet, den bildvärld som finns på textilerna, kan mycket väl jämföras med måleri.

De äldsta textilerna har säkerligen tillverkats i isländska kloster och skriftliga källor berättar om textiltillverkning på det nordliga biskopssätet, Hólar i Skagafjörður.

Alla de femton textilerna är bevarade på museer. Fyra i Nationalmuseet i Köpenhamn, en i Musee de Louvre i Paris och en i Museum Twenthe i Enschede i Holland.

Joakim Lilljegren, Vinlandssagorna i skönlitteraturen

De två vinlandssagorna, Erik den rödes saga och Grönlänningarnas saga, utgör endast en liten del av den fornisländska litteraturskatten, bara ca 30 sidor av de närmare 2 500 sidorna i den senaste svenska tryckta utgåvan Islänningasagorna (2014). Trots deras ringa omfång har de inspirerat en stor mängd modern skönlitteratur. I min presentation tog jag upp ett flertal exempel på romaner, noveller, dikter, filmmanus och mangaserier med Vinlandstema.

Vinlandssagorna berättar om nordbornas resor till Nordamerika kring år 1000. Därför är det inte så konstigt att bland de författare som först lät sig inspireras av vinlandssagorna under 1800-talet fanns många skandinaver i USA, t.ex. Anders Schön och Ottilie A. Liljencrantz. Också bland senare tiders författare finns flera från just Norden eller Nordamerika, såsom Vera Henriksen, Nancy Mary Brown och Bjørn Andreas Bull-Hansen, men vinlandssagorna väcker intresse även utanför dessa områden: den skotske författaren George Mackay Brown lyfter t.ex. fram Vinland som en utopisk plats i samklang med naturen, medan det nog snarare är upptäcktsresorna och det actionfyllda innehållet i vinlandssagorna som lockat den japanske mangatecknaren Makoto Yukimura.

Just upptäcktsresorna är nog det som fascinerar mest med vinlandssagorna, då de skildrar det första transatlantiska kulturmötet, det mellan nordbor och s.k. ”skrälingar” (troligtvis förfäder till dagens mi’kmaq-folk i östra Kanada). Berättelserna om denna milstolpe i mänsklighetens historia lockar både läsare till originalsagorna och författare till att bygga vidare på stoffet.

Bild: Kyrkan i Gröf, Skagafjörður, foto NSH