Västfjordsmassakern 1615
Jón Guðmundsson den lärdes samtidskrönika
En sann berättelse om spanjorernas skeppsbrott och strid
Översättning och inledning Joakim Lilljegren
Anthropos AB, 2024

Först några ord om själva händelsen, Västfjordsmassakern, som den här berättelsen kretsar kring. Den utspelar sig i Västfjordarna i nordvästra Island i september 1615. I en av fjordarna ligger tre skepp med en baskisk besättning, som ägnat sommaren åt valjakt. De är färdiga för säsongen och ska lämna Island när en storm bryter ut. Deras skepp krossas av drivisen och tre män drunknar. Av besättningen återstår 83 sjömän. Av dessa mördas 31, vid ett par olika tillfällen, av den isländska lokalbefolkningen där bl.a. sysslomannen, den danska kronans representant på Island, deltar.

Om denna händelse skrev Jón Guðmundsson en krönika. Originalet till krönikan förstördes sannolikt i den stora branden i Köpenhamn 1728 men ett antal avskrifter har bevarats och finns på Islands nationalbibliotek. En vetenskaplig utgåva av krönikan, Spánverjavígin 1615. gavs ut i Köpenhamn 1950. Det är den boken som den här svenska översättningen baseras på. Joakim Lilljegren har gjort översättningen och är tillika författare till den inledande och förklarande texten, som gör berättelsen levande och begriplig för en läsare i det tjugonde århundradet.

Krönikören Jón Guðmundsson var, liksom så många andra i Västfjordarna självförsörjande bonde men hans tillnamn den lärde ger oss också en föreställning om att han var en bildad man. Liljegren ger oss en bild av en mångsidig man, som vuxit upp bland böcker och i en kulturell släkt. Hans hustru Sigriður kom från en liknande miljö. Förutom krönikan finns det bevarat ett antal texter av Jón i diverse ämnen. I den självbiografiska dikten Fjölmóður, skriven runt 1650, återkommer han till massakern.

Krönikans tillkomst går att tidsätta till vintern efter händelserna. Jón bygger sin krönika på vittnesmål från grannar som hade tvingats att delta i striderna. Han har ett kritiskt förhållningssätt till sina källor och bedömer vittnenas trovärdighet. Det finns även andra samtida källor som berättar om händelseförloppet, dels ett par dikter dels, några rättsliga domar. Sammantaget ger de oss en klar bild av vad som skedde 1615.

Krönikan har lyfts fram som ett exempel på tidig modern journalistik där läsaren får följa ett aktuellt händelseförlopp. Motsvarande samtidsskildringar finns bl.a. i 1100 – och 1200-talens Sturlungasaga. Krönikan är därmed en del av en isländsk tradition.

För Jón Guðmundsson fick berättelsen, som b.la. innehöll kritik mot sysslomannen, till följd att han fick fly och lämna Västfjordarna.

Västfjordsmassakern är en av de blodigaste händelserna i Islands historia. Hur ska vi förstå det som hände?

Valjakt av baskiska sjömän runt Islands kuster hade pågått några år. Tidigare valfångstområden hade blivit utfiskade eller dominerades av andra nationer varför baskerna sökt sig till Islands kuster. Kontakten mellan sjömännen och islänningarna präglas både av fredligt handelsutbyte och av större och mindre konflikter men även av regelrätta plundringar. Konflikterna fick sådan omfattning att en bosättning klagat hos den danske kungen, Kristian IV. I sitt svar ger kungen tillåtelse till ”såväl Vår landshövding på Vårt förut nämnda land Island som Våra undersåtar (att) besegra dem, intaga deras skepp och nedlägga dem, med vilka medel och på vilka sätt som bäst kan ske.” I och med kungens brev, som lästes upp i alltinget i juni 1615, fick islänningarna rätt att ta saken i egna händer.

Lilljegrens förklarande inledning ger en inblick i 1600 – talets Island. Det är ett samhälle med en relativt svag statsmakt men där äldre informell rättskipning lever kvar, vilket menar han kan förklara det som sker. Det är också ett land med missväxt, fattigdom och svält. Början av 1600-talet var en kall period på Island och 1615 var det brist på mat och hö. Att riskera att ha ett stort antal blottställda sjömän som drog omkring på landsbygden på jakt efter föda under vintern har säkert bidragit till morden, liksom tidigare erfarenheter av pirater som härjat längs Islands kuster.

Boken Västfjordsmassakern är innehållsrik. Läsaren får en ingående skildring och diskussion av händelseförloppet utifrån bevarade handskrifter, som också illustreras. Förutom själva massakern och bakgrunden till den redogör också Lilljegren för författaren Jón Guðmundssons liv och hans familj och för flera av de centrala gestalterna, som sysslomannen och delar av skeppens besättningar. Boken ger också en inblick i levnadsvillkoren för befolkningen i Västfjordarna liksom för de baskiska valfångarna. Mest fascinerande är kanske ändå att den här fyrahundraåriga historien har gjorts tillgänglig för svensk publik. Detta tack vare ekonomiskt stöd från Stiftelsen Barbro och Sune Örtendahls fond och Joakim Lilljegrens översättning och bearbetning.

Kersti Blidberg