2019

---

Seminarium om STORA OCH SMÅ SPRÅKSAMHÄLLEN blev arrangerat i Reykjavík 29 och 30 november 2019.

RAPPORT

Språksamhällen av idag – stora och små var rubriken för det seminarium som Örtendahls fond arrangerade i Reykjavík 29 och 30 november. Seminariet ordnades i samarbete med Háskóli Íslands och var en del i universitetets medverkan i Unescos officiella år för urfolksspråk. Seminariet hölls i en föreläsningssal i Veröld , den byggnad som är hem för Vigdís Finnbogadóttirs institut för främmande språk.

 

Dag 1

Den första dagens program inleddes med korta presentationer från Nanna Hermansson, ordförande för Örtendahls fond, och Birna Arnbjörnsdóttir, direktör för Vigdís Finnbogadóttirs institut för främmande språk. Moderator var Anders Svensson, chefredaktör för Språktidningen .

Första talare var Lars-Erik Edlund, professor i nordiska språk vid Umeå universitet . Han skildrade bland annat arbetet med Språken i Sverige, en bok som ingår i serien Sveriges nationalatlas. Han gav exempel på ortnamns utbredning och om vikten av att bokstavligen sätta ortnamn på kartan. För minoritetsgrupper som samer kan den typen av synliga åtgärder ha stor symbolisk betydelse. Lars-Erik Edlund beskrev hur ett minoritetsspråks synlighet i det offentliga rummet bidrog till att höja dess status bland talarna. Vidare redogjorde han för de samiska språkens utbredning i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Han konstaterade att samiska i Sverige betraktas som ett språk trots att det i praktiken rör sig om många olika språk. Flera av dessa språk har i dag mycket få talare och är akut hotade. Lars-Erik Edlund sade att det knappast var möjligt att revitalisera dem alla – men att dokumentation och kunskap om språken bidrog till att föra en viktig del av ett kulturarv vidare till kommande generationer.

Nästa talare var Jennie Spetz, utredare på Språkrådet . Hon berättade om bakgrunden till den svenska språklagstiftningen. Sverige har fem nationella minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, romska och jiddisch. Skälet till att valet föll på dessa fem språk var att de använts i Sverige under lång tid. Det rörde sig också om minoritetsgrupper med en tydlig vilja att bevara den egna kulturella och språkliga identiteten. Jennie Spetz redogjorde för hur förvaltningsområden – kommuner där medborgare har rätt till viss service på dessa minoritetsspråk – fungerar och utvecklas. Hon beskrev också några av de utmaningar som minoritetsspråken möter, som brist på samhällsterminologi, lärare och läromedel. Hon konstaterade dessutom att kännedomen om de nationella minoritetsspråken i allmänhet är låg.

Den första dagens avslutades av Auður Hauksdóttir, professor i danska vid Háskóli Íslands. Hon har i sin forskning främst intresserat sig för danska på Island. Hon förklarade att danska egentligen aldrig varit något särskilt stort språk på Island – men under tiden före självständigheten användes danska i stor utsträckning inom statsförvaltning. Danska blev därmed ett statusspråk. Den som ville stiga i graderna behövde därför behärska danska. Länge var också danska köpmän dominerande på Island. Handeln innebar att många nya fenomen introducerades för den isländska allmänheten via danska mellanhänder. En konsekvens var att ett stort antal danska lånord strömmade in i isländskan. Dessa lån betecknade ofta nya fenomen. Eftersom många islänningar under 1800-talet och 1900-talets början läste danska böcker och tidskrifter bidrog även det till spridningen av danska lånord.

 

Dag 2

Seminariets andra dag inleddes av Þórhallur Eyþórsson, professor i lingvistik vid Háskóli Íslands. Han talade om dativformernas utveckling i de västnordiska språken: norska, färöiska och isländska. Föredraget utgick från egen forskning om utvecklingen på Färöarna. Han konstaterade att dativ numera är föråldrat i norska. I färöiska finns olika tendenser – där dativformerna än så länge bevaras i passivformer. I isländskan finns de alltjämt kvar. Þórhallur Eyþórsson sade att färöiskan i dagsläget utgjorde ett slags mellanting mellan norskan och isländskan. Utvecklingen i färöiskan skulle kunna förutsäga en liknande utveckling i isländskan. Han hade i isländskan noterat en viss variation som skulle kunna förebåda ett sådant steg.

Nästa talare var Sigríður Sigurjónsdóttir, professor i isländska vid Háskóli Íslands. Hon berättade om ett pågående forskningsprojekt som hon leder tillsammans med kollegan Eiríkur Rögnvaldsson. Syftet är att beskriva isländskans status i dagens digitala språksamhälle. Bakgrunden var stora samhällsförändringar under de senaste åren och en debatt om isländskans status och framtid. Ny teknik gör att unga islänningar står i ständig kontakt med engelska genom en rad olika medier. Samtidigt är isländska ett ganska litet språk i den digitala världen eftersom många tjänster inte finns på språket. Användarna hänvisas därför i regel till engelska. Hon konstaterade att engelska nu används i större omfattning och inom fler språkliga områden. Dessutom når det islänningar i allt lägre åldrar. Eftersom attityderna till engelska är så positiva bland unga islänningar fanns det enligt Sigríður Sigurjónsdóttir en uppenbar risk för att isländskan skulle kunna påverkas negativt – och på sikt till och med bli obrukbart inom vissa områden – om inget gjordes för att främja språket inom samtliga domäner.

Avslutade seminariet gjorde Michael Rießler, språkforskare vid Östra Finlands universitet . Han talade om den kritiska situationen för många av de samiska språken. Av de tio samiska språk som talas i dag är flera akut hotade. Bara nordsamiska, som talas av omkring 20 000 personer, har en någorlunda stark ställning. Det kritiska läget var enligt Michael Rießler resultatet av en språkbytesprocess. En sådan process börjar med att föräldrarna väljer att tala ett annat språk – i regel landets majoritetsspråk – med barnet än det egna modersmålet. Barnet brukar visserligen ändå lära sig föräldrarnas modersmål i viss utsträckning, men inte tillräckligt för att behärska det fullt ut. Det innebär i sin tur ofta att barnbarn enbart får lära sig det nya språket. Michael Rießler underströk vikten av att dokumentera språk. Sådan dokumentation kan bidra till att bevara en minoritetsgrupps identitet, kulturell kunskap och information om människans utveckling. Viktiga redskap för att bevara och revitalisera språk är aktiv språkpolitik, undervisning och resurser som främjar användningen av språket – som stavningsnormer, medier och olika typer av språkteknologi.

Seminariet följdes av ett tjugotal deltagare under både fredagen och lördagen. Håkan Juholt, Sveriges ambassadör på Island , var på plats under fredagen. Han bjöd också in de medverkande till sitt residens på fredagskvällen.

 

 

TEXT
Anders Svensson
Stockholm den 23 december 2019